Till släkten

Hej!

Det här brevet skriver jag till dig som känner mig som en ”tjej” som heter ”Martina”. Ett barnbarn, kusin, syskonbarn, etc.
Det här skickas ut till hela tjocka släkten.

Jag vill börja med att be dig läsa igenom hela brevet och reagera sen.

Jag är transsexuell (för en mer korrekt term; jag har GID, Gender Identity Disorder, på svenska så blir det Köns Identitets Störning)
och född i fel kropp. Alltså, jag anser mig vara kille men min kropp jävlas med mig.

Jag vet att det här kan vara svårt att förstå för en del av er. För vissa är det självklart och en förklaring på varför jag är och har varit som jag är. För en del av er kan själva begreppet vara svårt att greppa, och därför har jag bifogat en informationstext.

Frågan brukar komma upp hur länge jag känt så här. Det smått stereotypiska men ärliga svaret är alltid.

Jag är inte heller bara dum i huvudet som känner så här. För att få genomgå en könskorrigering så måste man gå igenom en lång psykiatrisk utredning, där jag bland annat fått göra flera tester som alla har visat på att jag är psykiskt frisk, begåvad och inte har drag av psykos eller liknande.

Jag kommer lämna en ansökan om att ändra mitt förnamn, som kommer bli Mattias Love Björkblad (alla mina vänner kallar mig för Matte).
Jag har påbörjat hormonbehandling, (får testosteronsprutor i rumpan) och en operation för att ta bort brösten är planerad i slutet av september.

VAD INNEBÄR DÅ DETTA FÖR ER?
Inte mycket egentligen, de som kommer förändras är mitt namn, mitt pronomen (Han, hans, honom), jag kommer se lite annorlunda ut i ansiktet d.v.s. jag kommer få skäggväxt och jag kommer bada och knalla runt i bar överkropp när det är soligt och varmt ute.
Alltså, jag kommer inte bli en annan människa, jag tycker fortfarande om mjölk, isbjörnar, tjejjer, fred på jorden o.s.v.
Jag säger inte åt er att glömma den flicka jag varit i 24 år, för gudskull! Jag förkastar inte det som varit. Jag ångrar ingenting, känner ingen avsky för mitt förflutna som tjej, jag har många glada minnen.

Jag vill att alla ska ha klart för sig, att jag inte förväntar mig att alla accepterar det här utanvidare. Självklart kommer en del av er att känna obehag, inte förstå, kanske till och med bli arga eller tycka att det är motbjudande. Det är helt okej, synd, men helt okej.

Det kommer vara jättesvårt och ta lång tid att säga rätt namn och pronomen (han,honom, hans), vilket också är helt okej. Jag kommer inte hata någon för det. Alla är vi olika, och alla reagerar olika, jag ber er att respektera varandra, varandras åsikter och reaktioner.

Sen vill jag också be er att rikta era frågor och funderingar till mig och inte mina föräldrar eller min bror. De är inte insatta i ämnet i samma utsträckning som jag, så fråga MIG. Om det inte är frågor om hur de känner o.s.v. Det kan jag omöjligt svara på.

Jag har föreläst och berättat om mig inför publik ett flertal gånger, från åldrarna 14 upp till 30 och med de så vill jag bara säga att:
INGA FRÅGOR ÄR FÖR DUMMA!

Mer information om Transexualism kan ni hitta på
RFSL.se – gå
Transformering.se/vad_ar_trans

Ni kan höra av er till mig på mail, telefon, eller brev.