Det måste bli ett slut på mitt dåliga självförtroende, velande och självömkande. Jag säger det ofta men verkar aldrig komma ur det. Jag vet vart jag vill men vet inte riktigt hur jag ska ta mig dit, vilken väg jag ska gå.
Det är som om jag går och väntar på något, jag kan inte gå vidare innan dess. Troligtvis transgrejen..
Men det är först nu det jobbiga börjar, att verkligen vara i mitten. Bajskorv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar