Tänker för mycket, aaaaaaaaah, när ska jag få leva utan att behöva tänka på min identitet? När ska jag leva utan att känna mig sliten mellan två världar, två kön, två liv?

FÖr det är vad jag lever just nu, jag lever två liv. Ett juridiskt, ett som jag är tvunget att leva, fastän jag inte vill, att åka till jobbet, träffa släkten.. Då tar jag på mig den där jävla masken, som de inte vet är en mask. dom tror att jag är någon jag inte är. Att tvingas lyssna till ett namn som känns fel och främmande, att bli tilltalas som något som känns fel och främmande, fastän jag hört de i hela mitt liv, så känns det ändå fel och främmande. Fan va wierd!

Åkte hem med en jobbarpolare idag, träffade hennes pojkvän och skulle presentera mig, jag var på väg att säga Matte eller Mattias, men lyckades på något sätt säga mitt givna namn. WHAT!? Det börjar verkligen bli svårt att hålla kontakt med min mask, hon försvinner mer och mer.

"I have mask,

a mask that hides my face
A face that hides a pain,

the pain that eats my heart"

Från en av världens absolut bästa filmer, Pang pang du är död. som förresten en polare till en polare har frågat mig om jag vill gå och se, inte filmen, men en teaterföreställning. (Filmen bygger på en teaterföreställning som har sätts upp i hela världen)

Bajs på allt, förutom lägenheten i blackeberg! ÄNTLIGEN, I'm leaving this godforsaken place!!!