It's getting serious

Ah, jag orkar inte med engelska. Orkar inte tänka. Ringde psyk i fredas för att få min remiss färdigskriven och nu väntar jag på en kallelse från dom. Undrar vad för människa jag kommer få snacka med.(Den jag har gått hos har slutat AARGH!) Fan om jag får börjar om från början! Ju mer tid som har gått desto lugnare och säkrare har jag blivit i mig själv och i mina känslor. Men nu har jag äntligen nått fram, och det är dags att sätta saker i rullning. Skulle jag då behöva göra om alltihopa skulle det inte vara absolut hela världen, men det skulle suga och vara slöseri med tid, värdeful tid, tid i frihet och helhet. Bollen rullar, vart kommer den att stanna?